Av ypperligt uppförande

Hela Siddiqa Tahiras (fvmh) liv är fullt av nobla handlingar och goda exempel på gott beteende. Vi visar endast tre exempel i denna artikel för att hålla texten kortfattad. Men vi betonar igen att dessa exempel endast är en bråkdel av hennes nobla handlingar.

1 – Det har återberättats från Jabir ibn Abdullah Ansari, en av Profetens (fvmh) kompanjoner, att han sa:

”En fattig och hjälplös emigrant från beduin-folket  frågade den Helige Profeten (fvmh) om hjälp efter eftermiddagsbönen. Han sa att han inte hade någonting [att ge] Profeten (fvmh) bad honom att gå till Fatimas (fvmh) hus, som låg bredvid moskén och nära Guds Sändebuds hus. Den fattiga mannen gick till Fatimas (fvmh) hus tillsammans med Bilal (Guds Sändebuds kompanjon och böneutropare) och hälsade på Guds Sändebuds Ahl al-Bayt (hushåll) och berättade därefter om sin situation. Fatima (fvmh), som var nära på att svälta av hunger under tre dagars tid tillsammans med sin far och man, tog av sig sitt halsband som hon hade fått i gåva från Hamzas barn (Profetens farbrors dotter) som var en betydelsefull minnesgåva för henne. Men gav ändå bort det på grund av den fattiga personens situation och sa till beduinen:

”Ta detta och sälj det! Jag hoppas att Gud ger dig någonting bättre i utbyte mot detta!”

Beduinen tog halsbandet och återvände till den Helige Profeten (fvmh) och berättade om vad som hade skett. Guds Sändebud (fvmh) blev rörd över att ha hört händelsen och tårar började rinna nedför hans välsignade kinder och han bad för beduinens situation.

Ammar Yasir (en kompanjon till Profeten) reste sig upp och bad om tillstånd att få köpa halsbandet i utbyte mot mat, kläder, transportmedel och betalning för beduinens resa. Profeten (fvmh) frågade beduinen: ”Är du nöjd med detta?” Han uttryckte sin skam och tackade. Ammar lindade in halsbandet i ett tyg från Jemen och parfymerade det och gav det som en gåva tillsammans med sin slav till Profeten. Slaven kom till Profeten (fvmh) och berättade om läget. Sändebudet (fvmh) gav i sin tur slaven och halsbandet till Fatima (fvmh). Slaven kom till Fatimas (fvmh) hus, Fatima Zahra (fvmh) tog halsbandet och friade slaven i Guds väg.

De säger att slaven log i detta ögonblick. När de frågade om anledningen till detta sa han:

”Vilket välsignat halsband det var! Det mättade en hungrig person, klädde en naken person, gjorde en vandrande person till en ridande, en fattig person ekonomiskt oberoende och befriade en slav och återvände till sist till sin ägare.”

2 – Guds Sändebud (fvmh) köpte en ny tröja till sin dotter på bröllopsnatten. Fatima (fvmh) hade även en ihoplappad tröja. En tiggare kom till deras hus en dag och sa: ”Jag vill ha en gammal tröja från profetskapets familj.”  Zahra (fvmh) ville ge honom den ihoplappade tröjan enligt tiggarens förfrågan och just då kom hon att tänka på den heliga versen: ”[Troende!] Ni kommer inte att uppnå sann fromhet, förrän ni ger åt andra av det som ni [själva] värdesätter; Gud har full kännedom om vad ni ger.”[1] I det ögonblicket gav Fatima (fvmh) bort den nya tröjan i Guds väg.

3 – Imam Hassan (fvmh) beskrev i ett tal Fatimas (fvmh) dyrkan, hennes uppmärksamhet till folket och att hon tänkte på dem före sig själv, och de timmar hon spenderade i att tala med Herren om sina behov och önskningar, på detta sätt:

”Jag såg min mor Fatima stå upp på sin böneplats natten till en fredag och hon var oavbrutet upptagen med att buga och falla ned på sitt ansikte [i tillbedjan] till gryningen. Jag hörde att hon bad för troende män och kvinnor, att hon nämnde dem vid deras namn och bad för dem väldigt mycket[2]. Men hon bad ingenting för sig själv. Så jag sa till henne: ”Å moder! Varför bad du inte åt dig själv precis som du bad för andra?” Fatima (fvmh) sa: ”Å min son! Grannen först, sedan huset.”

[1] Heliga Koranen – 3:92

[2] Al-Bihar vol. 43, p 253; ’Awalim al-Zahra, p.225, from’Ilal al-Sharayi’.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *