Inlägg

Fatima (fvmh) efter Profetens (fvmh) bortgång

När den Helige Profeten (fvmh) gick bort drunknade Fatima (fvmh) i sorg och sörjande. För henne var det inte bara hennes far som hade gått bort, Guds sista sändebud och Hans bästa skapelse bland Gudstjänarna hade rest till Gud. Han hade samlat alla de mest nobla egenskaperna i sig och han blev prisad av Gud med egenskapen ”av lysande karaktär”[1]. Med hans bortgång stängdes dörren till lagbetingad och profetisk uppenbarelse; från en annan sida beslagtogs hans efterträdares rättighet.

På detta vis började vilseledningen i religionen. Fatima (fvmh) gömde aldrig sin sorg och ledsnad gällande detta. Ibland gick hon till Profetens (fvmh) helgedom och gjorde sig upptagen med att sörja och ibland valde hon att berätta om sina bekymmer hos martyrerna från slaget Uhud och Hamzas (Profetens farbrors) helgedom. T.o.m. när Medinas kvinnor frågade henne om orsaken till hennes sorg, svarade hon dem tydligt att hon sörjde på grund av Guds Sändebuds frånvaro och att hans efterträdares rättighet blivit beslagtagen.

Det hade inte dröjt ögonblick efter Guds Sändebuds (fvmh) bortgång förrän vissa personer blundade för Guds Sändebuds (fvmh) uppmaning och hans framförande av Guds befallning på dagen Ghadir, då profeten på guds befallning valde Imam Ali (fvmh) som regent och muslimernas ledare (Wali). Istället samlades de på en plats vid namn ”Saqifa” och valde en annan person som regent[2] och började på att samla trohetseder till honom från alla andra muslimer.

På grund av detta samlades en del muslimer vid Fatimas (fvmh) hus[3] för att visa sin protest[4] mot regeringen. När Abu Bakr, som hade valts utav de som befann sig i Saqifa till den första kalifen (han erkänns av sunni-muslimer som Profetens (fvmh)  efterträdare men inte av shia-muslimer), informerades om protesterna och att de inte svurit trohetsed till honom, skickade han Umar[5] ( till Fatimas (fvmh) hus för att hämta Imam Ali (fvmh) och resten till moskén och för att tvinga dem att svära trohetsed till honom.

Umar och ett par andra personer gick till Fatimas (fvmh) hus med eldfacklor. När han kom fram till huset gick Fatima (fvmh) till dörren och frågade om anledningen till deras närvaro. Umar berättade att han hade kommit för att hämta Imam Ali (fvmh) och dem andra för att de skulle svära trohetsed till Abu Bakr i moskén. Fatima (fvmh) förbjöd dem att göra detta och klandrade dem för det. Som resultat skingrades en del från hans sällskap. Men när Umar förstod att de protesterande inte tänkte komma ut hotade han dem att sätta eld på huset med dess invånare om Imam Ali (fvmh) och resten inte kom ut från huset för att svära trohetsed[6]. Samtidigt visste han att Fatima (fvmh) var i huset. Vid detta ögonblick kom några personer ut från huset[7] och blev hårt bemötta av Umar. Umar bröt till och med itu en del av deras svärd. Men Imam ali (fvmh), Fatima och deras barn stannade kvar i huset. Då befallde Umar att ved skulle hämtas. Med veden och eldfacklorna de hade tände de eld på husets dörr och tog sig in med våld.

Tillsammans med ett par personer inspekterade de huset och tvingade ut Imam Ali (fvmh) mot hans vilja och släpade honom till moskén. Samtidigt som detta hände skadades Fatima (fvmh) väldigt och hon drabbades av många åkommor, men hon gav ändå inte upp, eftersom att hon kände att hon hade ansvar att försvara tidens ledare och sin Imam gick. Så hon gick till mosken och hon talade till Umar, Abu Bakr och deras sällskap i Guds Sändebuds moské och varnade dem för Guds vrede och att ett straff skulle vålla dem. Men de lyssnade inte.

[1] Heliga Koranen – 68:4

[2] “..`Umar added, ”By Allah, apart from the great tragedy that had happened to us (i.e. the death of the Prophet), there was no greater problem than the allegiance pledged to Abu Bakr because we were afraid that if we left the people, they might give the Pledge of allegiance after us to one of their men..” Sahih al-Bukhari 6830; Book 86, Hadith 5; Vol. 8, Book 82, Hadith 817, http://sunnah.com/bukhari/86/57

[3] – Ahmad Ibn Hanbal, v1, p55; Sirah al-Nabawiyyah, by Ibn Hisham, v4, p309; History of Tabari (Arabic), v1, p1822; History of Tabari, English version, v9, p192

[4] Sahih Bukhari: ”And no doubt after the death of the Prophet (ﷺ) we were informed that the Ansar disagreed with us and gathered in the shed of Bani Sa`da. `Ali and Zubair and whoever was with them, opposed us, while the emigrants gathered with Abu Bakr.” Sahih al-Bukhari hadith 6830; Book 86, hadith 57; Vol. 8, Book 82, Hadith 817   http://sunnah.com/bukhari/86/57

[5] History of al-Tabari, English version, v9, pp 188-189

[6] – History of Tabari (Arabic), v1, pp 1118-1120
– History of Ibn Athir, v2, p325
– al-Isti’ab, by Ibn Abd al-Barr, v3, p975
– Tarikh al-Kulafa, by Ibn Qutaybah, v1, p20
– al-Imamah wal-Siyasah, by Ibn Qutaybah, v1, pp 19-20
– Kanz al-Ummal, v3, p140

[7] Sunni Reference: History of Tabari, English version, v9, pp 186-187