Inlägg

Fatima (fvmh) och Fadak (kortfattat)

Andra förtryck mot Fatimas (fvmh) rättigheter vilka ägde rum efter Profetens bortgång, är tvisten om Fadak. Fadak är en by som ligger ca 165 km ifrån Medina och har en rinnande vattenkälla, åtskilliga dadelpalmer och en bördig mark. Denna by tillhörde judarna och de gav den till Profeten (fvmh) utan att det urartade något krig gällande den[1]. Därmed inkluderades den i det s.k. Anfal (krigsbytet) och enligt klara koranverser tillhör det endast Gud och Islams profet.[2]

Efter denna händelse och uppenbarelsen av versen ”Och ge den nära anförvanten vad han med rätta väntar..”[3] gav Profeten bort den till Fatima (fvmh)[4]. Fatima (fvmh) och de Troendes ledare (fvmh) hade arbetare i Fadak som ansträngde sig i att utveckla den, och efter skörden skickade deras arbetare dess vinst till Fatima (fvmh). Fatima (fvmh) betalade först deras löner och delade sedan ut resten av pengarna till fattiga. Detta var samtidigt som H. Exc. och Imam Alis (fvmh) livssituation var av den enklaste situationen. Ibland gav de bort dagens måltid i allmosa i Guds väg och som resultat gick de till sängs med hungriga magar. De prioriterade fattiga människor framför sig själva endast för Guds skull (vilket de första verserna i suran al-Dahr (al-Insan) beskriver[5]).

Efter Guds Sändebuds (fvmh) bortgång påstod Abu Bakr att det som återstår efter den Heliga Profeten (fvmh) tillhör alla muslimer, genom att referera en tradition till Profeten (fvmh) med innehållet att profeter inte lämnar något arv efter sig[6].

Fatima handlade på två sätt när hon försvarade sin givna rättighet. Först presenterade hon personer som vittnen som skulle vittna om att Profeten (Fvmh) gav henne Fadak under hans livstid, och som resultat var Fadak inte någonting som kunde komma henne till arv. I nästa skede höll H. Exc. ett tal i Profetens (fvmh) moské som tidigare nämndes innehöll djupa diskussioner om Guds Enighet, den profetiska missionen och det gudomliga ledarskapet. I denna predikan, som var av högsta vältalighet, bevisade hon Abu Bakrs påstående vara falskt.

Fatima talade till Abu Bakr om hur han kunde tala i strid mot Guds Bok. Sedan refererade H. Exc. till vittnen från Koranen att Salomo ärvde från David[7], och att Sakaria bad Gud om ett barn som skulle kunna bli hans arvinge och arvinge till Jakobs hushåll[8][9]. Fatimas (fvmh) argument bevisar tydligt att om Fadak inte gavs till H. Exc. under Profetens livsstid, går den i arv till henne efter Profeten och då är alltså Fatima dess ägare i detta fall också, och påståendet att profeter inte lämnar arv efter sig är ett påstående som strider mot sanningen, och refereringen till den Heliga Profeten (fvmh) är en lögn, eftersom det är omöjligt att H. Exc. skulle säga någonting som går emot Guds ord och Gud har även bekräftat och betonat denna fråga flera gånger i den Heliga Koranen. Men trots allt detta fortsatte usurperingen av Fadak och återvände inte till dess riktige ägare.

Det måste observeras att Fatimas (fvmh) påståendes korrekthet var så pass klart och tydligt och hennes argument var så pass sunda och stadiga att det inte fanns något mer rum för tvivel, och åtskilliga förnekare till detta accepterade dess tydlighet inombords. Beviset för detta var att Umar (den andre kalifen) gav tillbaka Fadak till de Troendes ledare och Fatimas barn (fvmd) då de islamiska segringarna spred sig och kalifatets apparat gjorde sig ekonomiskt oberoende[10]. Men en ytterligare gång under Uthmans (den tredje kalifens) tid beslagtogs Fadak[11].

[1] Al-Durr al-Manthoor, vol. 4, p. 177; Yenabee’ al-Mawaddah, vol. 1, p. 138.

[2] Heliga Koranen – 8:1

[3] Heliga Koranen – 17:26

[4] Sunni references: Tafsir Durr al-Mansur, v4, p177; Kanz al-Ummal, v2, p158; Sawaiq al Muhriqah Chapter 15 p 21-22; Rozatul Safaa vol 2 p 135; Sharah e Muwaqif p 735; Tareekh Ahmadi p45; Ruh al ma’ani, vol 15 p 62

[5] Heliga Koranen – 76:5-22

[6] Sahih Bukhari “Abu Bakr said to her, ”Allah’s Apostle said, ‘Our property will not be inherited, whatever we (i.e. prophets) leave is Sadaqa (to be used for charity).” Sahih al-Bukhari 3092, 3093; Book 57, Hadith 2; Vol. 4, Book 53, Hadith 325, http://sunnah.com/bukhari/57/2

[7] Heliga Koranen – 27:16

[8] Heliga Koranen – 19:5-6

[9] Sunni reference: Tabaqat Ibn Sad, v4, p121-122

[10] Mujam al Buldan, vol 4 p 238-9; Wafa al Wafa, vol 3 p 999; Tadhib al Tadhib, vol 10 p 124; Lisan al Arab, vol 10 p 473; Taj al Arus, vol 7 p 166

[11] as Sunan al Kubra, vol 6 p 301; Wafa al Wafa, vol 3 p 1000; Sharah, ibn Al Hadid, vol 1 p 198; al Maarif, al Qutaybah, p 195; al Iqd al Farid, vol 4 p 283, 485; at Tarikh, Abul Fida, vol 1 p 168; Ibn al Wardi, vol 1 p 204