Fatima (fvmh) och Fadak (kortfattat)

Ett förtryck mot Fatimas (fvmh) rättigheter ägde rum efter Profetens bortgång, tvisten om Fadak. Fadak är en by som ligger ca 165 km ifrån Medina och har en rinnande vattenkälla, åtskilliga dadelpalmer och en bördig mark. Denna by tillhörde judarna och de gav den till Profeten (fvmh) utan att det urartade något krig gällande den[1]. Därmed inkluderades den i det så kallade Anfal (krigsbytet) och enligt klara koranverser tillhör det endast Gud och Islams profet.[2]

Efter denna händelse och uppenbarelsen av versen ”Och ge den nära anförvanten vad han med rätta väntar..”[3] gav Profeten bort den till Fatima (fvmh)[4]. Fatima (fvmh) och Imam Ali (fvmh) hade arbetare i Fadak som jobbade och utvecklade byn. Efter varje skörd skickade deras arbetare vinsten till Fatima (fvmh). Fatima (fvmh) betalade först deras löner och delade sedan ut resten av pengarna till fattiga. Under den här tiden levde Fatima (fvmh) och Imam Alis (fvmh) en enkel livsstil. Ibland gav de bort dagens måltid i allmosa i Guds väg och som resultat gick de till sängs med hungriga magar. De prioriterade fattiga människor framför sig själva endast för Guds skull (vilket de första verserna i suran al-Dahr (al-Insan) beskriver[5]).

Efter Guds Sändebuds (fvmh) bortgång påstod Abu Bakr att det som återstår efter den Heliga Profeten (fvmh) tillhör alla muslimer, Han påstod att profeten (fvmh) hade sagt att profter inte lämnar något arv efter sig[6].

Fatima handlade på två sätt när hon försvarade sin givna rättighet. Först presenterade hon personer som vittnen som skulle vittna om att Profeten (Fvmh) gav henne Fadak under hans livstid, och som resultat var Fadak inte någonting som kunde komma henne till arv. I nästa skede höll hon ett tal i Profetens (fvmh) moské som tidigare nämndes innehöll djupa diskussioner om Guds Enighet, den profetiska missionen och det gudomliga ledarskapet. I denna predikan, som var av högsta vältalighet, bevisade hon Abu Bakrs påstående vara falskt.

Fatima talade till Abu Bakr om hur han kunde tala i strid mot Guds Bok. Sedan refererade hon till vittnen från Koranen att Salomo ärvde från David[7], och att Sakaria bad Gud om ett barn som skulle kunna bli hans arvinge och arvinge till Jakobs hushåll[8][9]. Fatimas (fvmh) argument bevisar tydligt att om Fadak inte gavs till henne under Profetens livsstid, går den i arv till henne efter Profeten och då är alltså Fatima ägaren i detta fall också. Påståendet att profeter inte lämnar arv efter sig är ett påstående som strider mot sanningen. Abu bakrs argumnet om att profter inte lämnar något arv är en lögn, eftersom det är omöjligt att profeten (fvmh) skulle säga någonting som går emot Guds ord. Gud har även bekräftat och betonat denna fråga flera gånger i den Heliga Koranen. Men trots allt detta fortsatte usurperingen av Fadak och återvände inte till dess riktige ägare.

Det måste observeras att Fatimas (fvmh) påståendes korrekthet var så pass klart och tydligt och hennes argument var så pass sunda och stadiga att det inte fanns något mer rum för tvivel, och åtskilliga förnekare till detta accepterade dess tydlighet inombords. Beviset för detta var att Umar (den andre kalifen) gav tillbaka Fadak till Imam Ali (fvmh) och Fatimas barn (fvmd) då de islamiska segringarna spred sig och kalifatets apparat gjorde sig ekonomiskt oberoende[10]. Men en ytterligare gång under Uthmans (den tredje kalifens) tid beslagtogs Fadak[11].

[1] Al-Durr al-Manthoor, vol. 4, p. 177; Yenabee’ al-Mawaddah, vol. 1, p. 138.

[2] Heliga Koranen – 8:1

[3] Heliga Koranen – 17:26

[4] Sunni references: Tafsir Durr al-Mansur, v4, p177; Kanz al-Ummal, v2, p158; Sawaiq al Muhriqah Chapter 15 p 21-22; Rozatul Safaa vol 2 p 135; Sharah e Muwaqif p 735; Tareekh Ahmadi p45; Ruh al ma’ani, vol 15 p 62

[5] Heliga Koranen – 76:5-22

[6] Sahih Bukhari “Abu Bakr said to her, ”Allah’s Apostle said, ’Our property will not be inherited, whatever we (i.e. prophets) leave is Sadaqa (to be used for charity).” Sahih al-Bukhari 3092, 3093; Book 57, Hadith 2; Vol. 4, Book 53, Hadith 325, http://sunnah.com/bukhari/57/2

[7] Heliga Koranen – 27:16

[8] Heliga Koranen – 19:5-6

[9] Sunni reference: Tabaqat Ibn Sad, v4, p121-122

[10] Mujam al Buldan, vol 4 p 238-9; Wafa al Wafa, vol 3 p 999; Tadhib al Tadhib, vol 10 p 124; Lisan al Arab, vol 10 p 473; Taj al Arus, vol 7 p 166

[11] as Sunan al Kubra, vol 6 p 301; Wafa al Wafa, vol 3 p 1000; Sharah, ibn Al Hadid, vol 1 p 198; al Maarif, al Qutaybah, p 195; al Iqd al Farid, vol 4 p 283, 485; at Tarikh, Abul Fida, vol 1 p 168; Ibn al Wardi, vol 1 p 204

Berättelsen om Fadak och Fatima Zahra (fvmh)

Fadaks geografiska position

Fadak var en by norr om Medina som låg två till tre dagar till fots ifrån staden[1]. Byn låg ca 5 mil[2] öst om staden Khaybar, där alla invånare var judar.  Idag säger man att Khaybar låg ca 12-16 mil ifrån Medina[3].

Fadak tillhörde den Heliga Profeten Muhammed (fvmh), som fick den i gåva (utan att det skedde något krig).

Det finns flera traditioner som vittnar om att islams Profet (fvmh) skänkte Fadak till sin dotter Fatima (fvmh), och det står skrivet om detta ämne i böcker om korantolkning, traditioner, historia, teologi och i lexikon. Antalet traditioner som återberättat om detta är av sådan grad att det inte finns något utrymme kvar för tvivel. I denna artikel har vi som mål att diskutera detta religiösa och historiska ämne. Men flera historieböcker har skrivit om detta och studenter och forskare som vill forska mer om detta kan referera till de källor som använts i texten.

Ämnet Fadak och Fatima Zahras (fvmh) predikan, som finns i slutet av artikeln, är av väldigt stor betydelse för shiamuslimer.

 

Fadaks ekonomiska värde

Det har sagts mycket om Fadaks ekonomiska värde. I en del shiamuslimska källor står det att dess årliga inkomst var mellan 24 000-70 000 dinar[4], och i andra källor står det att hälften av dess årliga inkomst var 24 000 dinar. Ibn Abi al-Hadid Mu’tazili[5] återberättar från en shiamuslimsk teolog att värdet av regionens dadelpalmer var av samma värde som staden Kufas dadelpalmer på 700-talet[6].

Man beräknar med att man på ett ungefär kan komma fram till dess verkliga ekonomiska värde med hjälp av en historisk rapport från tiden då Umar ibn al-Khattab var (den andra)  kalifen. När den andra kalifen bestämde sig för att utvisa Fadaks judar från den arabiska halvön beordrade han att halva Fadak, som var deras andel, skulle värderas utifrån dess yta, träd och frukter. Experterna i fråga värderade dess värde till 50 000 dirham och Umar drev ut Fadaks judar från den arabiska halvön genom att betala detta belopp till dem[7].

Således kan man anta att Fadaks ekonomiska värde på Guds Sändebuds (fvmh) och Abu Bakrs (den första kalifen) tid låg på ungefär detta belopp.

 

På vilket sätt var Fatima Zahra (fvmh) oense med regeringen gällande Fadak?

Rapporter från shia- och sunnimuslimska källor visar på att både Fatima Zahra (fvmh) och regeringen påstod sig vara Fadaks riktiga ägare.

 

Fatima Zahras (fvmh) påståenden

Vad som är den mest kända åsikten bland shiamuslimer är att Zahra (fvmh) ansåg Fadak vara hennes egendom, och för att bevisa sitt ägarskap gick hon tillväga på två sätt; när hon inte lyckades med den första metoden valde hon att använda en annan metod.[8]

  1. Fadak som gåva

De flesta shiamuslimska källorna och även flertalet källor från Ahl al-Sunnah talar om att halva Fadak kom den Heliga Profeten (fvmh) till ägo år 7 efter hijrah, och att Profeten gav den i present[9] till Fatima Zahra (fvmh) enligt koranversen ”Och ge den nära anförvanten vad han med rätta väntar..”[10]

Efter den Heliga Profetens (fvmh) bortgång valde Fatima (fvmh) Imam Ali (fvmh) och Umm Iman som vittnen för att bevisa sitt påstående. Regeringen accepterade inte Zahras (fvmh) resonemang och vittnesmålen godkändes inte med bortförklaringen att Imam Ali (fvmh) skulle dra fördel av detta för det första, för det andra om Alis (fvmh) vittnesmål skulle accepteras behövs trots allt två män eller en man och två kvinnor som vittnen för att bevisa ekonomiska affärer[11].

Kritisering av kalifatets åsikt

Regeringens beteende avfärdas utifrån islamiska lagar och traditioner eftersom:

  1. På den tiden tillhörde Fadak Fatima (fvmh). I den Heliga Profetens (fvmh) regel om domslut står det att det är yrkarens ansvar att hämta vittnen och att förnekarens ansvar är att svära för sitt påstående[12]. Alltså räknas hon som förnekare och var tvungen att svära på att det inte fanns någon delägare.
  2. Om vi observerar Tathir-versen (33:33), som shiitiska och sunnitiska korantolkare anser ha uppenbarats för att tala om den Heliga Profetens (fvmh) Ahl al-Bayt[13], finner vi att Ahl al-Bayt är rena från all form av smuts och orenheter; och det är uppenbart att personerna som versen talar om inte kan komma med något felaktigt påstående.
  3. Shiitiska och sunnitiska historiker är enade om att den Heliga Profeten (fvmh) sa om Fatima Zahra (fvmh): ”Gud förargas då hon blir arg och Han blir tillfredsställd då hon blir tillfredsställd.”[14] Denna mening som även regenterna hade hört visar på att Fatima (fvmh) endast handlade i Guds väg under hela sitt liv, och utan tvekan så påstår aldrig en sådan person några lögner.
  4. Bland Zahras (fvmh) vittnen var Ali (fvmh), som bekräftats utav Wilayah-versen (5:55) och Tathir-versen (33:33), och i Mubahala-versen (3:61) refereras han till att vara Profetens (fvmh) jag (nafs). Utöver detta har Profeten (fvmh) bekräftat honom mest av alla. Endast sägelsen ”Ali är med sanningen och sanningen är med Ali, [sanningen] följer honom var han än är”[15] räcker för att bevisa hans goda handlande och uttalanden.

Dessa traditioner var revalenta i den tidens samhälle, och regenterna kände absolut till detta. Utan tvekan visar avfärdandet av ett sådant vittnesmål på nonschalering av koranverser och traditioner, eller åtminstone på okunskap om dem. Går det verkligen att föreställa sig en person som fr.o.m. islams början uppriktigt lagt hela sin energi på att observera gott uppförande och moral och offrat sig för Gud skulle vilja vittna falskt till sin frus fördel?

Går det att anklaga någon, som under hela sitt liv nöjt sig med det minsta av det värdsliga och för det mesta placerat sina egendomar i Guds väg, för åtrå till det värdsliga och falskt vittnesmål?

  1. Bland Guds Profets (fvmh) kompanjoner fanns en kompanjon vid namn ”Khuzayma ibn Thabit” som Profeten (fvmh) kallade för Dhul Shahadatayn (ägaren av de två vittnesbörderna) och jämställde hans vittnesmål med två personers vittnesmål[16].

Om Profeten (fvmh) ansåg vittnesmålet tillhörande en sådan person vara jämställt med två personers vittnesbörd i alla situationer, varför kan då inte regenten efter Profeten anse imam Alis (fvmh) vittnesmål, som är flera grader tyngre än Khuzaymas vittnesmål, vara likvärdigt två personers vittnesbörd?

  1. Någonting som regenterna bekräftar är att Guds Profet (fvmh) presenterade ”Umm Iman” som en kvinna tillhörande paradiset[17]. Det är uppenbart att en sådan person aldrig skulle vittna falskt.

Här uppkommer en viktig fråga utifrån en historisk synvinkel, vilket är att om den Heliga Profeten (fvmh) gav bort Fadak till Fatima (fvmh), hur kunde hon inte då hämta fler vittnen, samtidigt som hon hade ägt Fadak i ca 4 år (7-11 e.h.)?

Vid svar på denna fråga måste detta kommas ihåg:

  1. Rapporter om denna händelse visar att denna gåva gavs inom familjen och att Profeten (fvmh) inte ansåg det vara lämpligt att meddela folket om detta offentligt. Han tog endast väldigt nära personer som vittne för detta ärende, och han ansåg det inte ens vara lämpligt att personer som Abbas (Guds Sändebuds farbror) och sina fruar skulle vara vittnen för denna gåva.

Anledningen till detta kan vara att undvika att bli anklagad för att favorisera sin familj över andra, svartsjuka inom familjen eller att vissa av hans fruar möjligtvis skulle öka sina förväntningar.

  1. Det är möjligt att en del vittnen inte var tillräckligt modiga för att vittna med tanke på den rådande situationen då majoriteten i samhället på den tiden höll sig undan från att tala om vad som sagts i Ghadir Khumm.
  2. Rapporter om denna händelse visar på att Fatima Zahra (fvmh), med tanke på att Fadaks inkomster var betydligt mer än det hon och det muslimska samhället behövde och att det inte fanns någon möjlighet för henne att vara aktiv i att dirigera dess ekonomi. Därför placerade hon Fadak i sina nobla faders händer under hans tid i livet så att han kunde använda intäkterna på det sätt han tyckte var lämpligast. I och med denna placering trodde många att Profetens (fvmh) användning av Fadak var regeringsrelaterade och att han agerade som det muslimska samhällets ledare, samtidigt som Sändebudet (fvmh) utförde dessa ärenden i form av att vara sin storartade dotters förvaltare med alla rättigheter.[18]
  3. Fadak som arv

Efter att regeringen inte accepterade Fatimas (fvmh) vittnen valde hon en annan metod och bad regeringen om att de skulle ge henne sin faders arv, där Fadak var en del av det[19], och gällande detta stödde hon sig på en koranvers angående arv: ”Gud föreskriver följande om [arvsrätt för] era barn: sonens [lott] är lika med två döttrars lott…”[20]

Den yttre meningen av denna vers är generell och inkluderar därmed profeter och icke profeter. Abu Bakr argumenterade med påståendet att profeter inte lämnar något arv efter sig. Zahra (fvmh) sa: ”Hur kommer det sig att om du går bort så ärver dina barn efter dig, men att vi inte ärver från Guds Sändebud (fvmh)?!”[21] Då åberopade hon andra koranverser som talade om olika fall om tidigare profeters arv, t. ex. vers 5-6 i suran Maria och vers 16 i suran Biet. I vers 5-6 i suran Maria säger Sakaria i en bön till Gud: ”Jag oroar mig vid tanken på vad mina närmaste och mina medbröder [kan företa sig] när jag är borta. Min hustru har varit ofruktsam. Skänk mig av nåd en [son och] efterföljare, som kan bli min arvinge och arvinge till Jakobs hus…”[22] I vers 16 i suran Biet nämns hur profeten Salomo ärver från sin fader Profeten David[23].

Frågan som nu dyker upp är att om Zahra (fvmh) kunde få Fadak i arv borde hon ha vetat att den Heliga Profeten (fvmh) hade andra arvingar enligt lagen och att Fadak inte endast skulle ges till henne. Varför ville hon då att Abu Bakr skulle ge henne hela Fadak via arv? För att svara på denna fråga måste detta nämnas:

  1. Fatima (fvmh) ansåg att hela Fadak tillhörde henne enligt lagen och p.g.a. att de inte accepterade hennes påstående om att hon fått den i gåva använde hon sig av denna metod.
  2. Om de gav den till henne i form av arv skulle 1/8 av den delas ut bland alla Profetens (fvmh) fruar[24] och 7/8 av den till henne Därmed var det naturligt att Fatima (fvmh) kom med ett till synes generellt påstående p.g.a. hennes höga arvrätt.

 

Regeringens påstående!

Regeringen framförde mest två påståenden gentemot Fatima (fvmh):

  1. Fadak är en allmosa

Betydelsen av detta uttryck är att den Heliga Profeten (fvmh) inte gav bort Fadak till någon, utan snarare behandlade den som en bestående allmosa; alltså att Guds Sändebud (fvmh) betalade utgifterna för Zahras (fvmh) och övriga personer från Hashimfamiljen och använde resten av pengarna i Guds väg.[25]

P.g.a. att Abu Bakr ansåg sig vara den rättmätige efterträdaren till den Heliga Profeten (fvmh) ville han bevisa för alla om sin legitimitet genom detta påstående. Han trodde att om han skulle nonschalera detta skulle det skada regeringens legitimitet på sätt och vis.

Detta påstående stod inför nedanstående utmaningar:

  1. Utåt sett förstår vi från vers 7 i suran Hashr (som vi tidigare nämnde) att Gud gav denna region till den Heliga Profeten (fvmh).
  2. Shiitiska och sunnitiska traditioner visar tydligt på att den Heliga Profeten (fvmh) gav detta område till Fatima Zahra (fvmh) i form av gåva i samband med uppenbarelsen av versen ”Och ge den nära anförvanten vad han med rätta väntar…”[26] Det är intressant att det talas om den nära anförvantens rättigheter i versen och att den anser att rättigheten (Fadak i detta fall) tillhör Fatima Zahra (fvmh).[27]
  3. T.o.m. om Profetens (fvmh) beteende verkade visa på att han inte ägde den eller gav bort den i gåva, måste påståendet från en personlighet som Fatima (fvmh), tillsammans med vittnen som Imam Ali (fvmh) och Umm Iman, prioriteras framför det ytliga av Profetens beteende.
  4. T.o.m. om vi accepterar att denna egendom var en allmosa på den Heliga Profetens (fvmh) tid, måste det inte betyda att den efterträdande regeringen till den Heliga Profeten (fvmh) ska ta hand om denna allmosa, eftersom det är möjligt att det är en allmosa inom familjen och en s.k. Waqf (en öronmärkning för att det ska användas i Guds väg), där dess förvaltare är hans familjemedlemmar.

Enligt en del av Ahl al-Sunnahs rapporter gav Umar Fadak till Imam Ali (fvmh) och Abbas under sin tid som kalif så att de kunde förvalta detta område såsom den Heliga Profeten (fvmh) gjorde[28].

  1. T.o.m. om den Heliga Profetens (fvmh) användning av Fadak var förnuftig och att vi anser att han tog ansvaret att förvalta denna egendom eftersom han var muslimernas regent, måste vi observera att regeringens legitimitet var den viktigaste utmaningen mellan regeringen och Ahl al-Bayt (fvmh) på den tiden och att Ahl al-Bayt (fvmh) enligt den Heliga Profetens (fvmh) befallning inte skulle acceptera denna form av användning. Under dessa omständigheter var det uppenbart att de inte skulle göra någonting för att skada denna legitimitet och inte acceptera regeringens förvaltande av Fadak.

 

Traditionen om att profeter inte lämnar arv efter sig

Vad som menas med denna tradition är att Abu Bakr återberättar från den Heliga Profeten (fvmh) att han sa: ”Vi profeter lämnar inte något arv efter oss. Det som vi lämnar efter oss är allmosa.”[29]  Gällande denna tradition måste vi påminna om att:

  1. Fram tills då hade ingen hört denna tradition förutom Abu Bakr (om den var sann). Flera historiker är även enade om att Abu Bakr var den enda personen som hade återberättat denna tradition. Men senare hittades stöd såsom Malik ibn Uws och tiotals år senare bekräftade Umar, Zubair, Talha och Aisha den traditionen.[30]
  2. Abu Bakr var en återberättare av den Heliga Profetens (fvmh) tal genom att återberätta denna tradition, och å andra sidan var Fatima, Imam Ali (fvmd) och Umm Iman återberättare av den Heliga Profetens (fvmh) tal och handlingar gällande gåvan Fadak.

Det är uppenbart att då man observerar ökningen av antalet återberättare och även de personligheter som bekräftats mest av den Heliga Profeten (fvmh), måste dessa personers påstående prioriteras före Abu Bakrs.

  1. Denna tradition strider emot flera koranverser som talar om att profeter lämnar arv efter sig, och det är solklart att det inte går att stå emot dessa tydliga verser med bara en enda tradition.
  2. Om vi genom denna tradition blir övertygade om att den Heliga Profeten (fvmh) inte lämnar någon som helst egendom efter sig i arv, hur kommer det då sig att profeten (fvmh) lämnade efter sig en del egendomar såsom personliga tillhörigheter och bostäder i arv enligt återberättelser från Ahl al-Sunnah?[31]

[1] Mu’jam al-Buldan, Yaqot Hammomi, vol. 5-6, s. 417.

[2] Daneshname Imam Ali (fvmh), vol. 8, s. 355 (artikeln Fadak).

[3] Ibid, s. 351.

[4] Bihar al-Anwar, Majlisi, vol. 29, s. 123.

[5] Ibid, s. 116.

[6] Sharh Nahj al-Balagha, ibn Abi al-Hadid, vol. 16, s. 236.

[7] Al-Saqifa wa Fadak, s. 98.

[8] Al-Nass wa al-Ijtihad, Seyyed Abd al-Hussein Sharaf al-Din, s. 61.

[9] Sharh Nahj al-Balagha, vol. 16, s. 268 och 275.

[10] Heliga Koranen – 17:26.

[11] Sharh Nahj al-Balagha, s. 214 och 220; Futoh al-Buldan, s. 44.

[12] البینة علی المدعی و الیمین علی من انکر

[13] Fadak fi al-Tarikh, Shahid Seyyed Muhammed Baqir Sadr, s. 189.

[14] ان الله یغضب لغضبها و یرضی لرضاها

För information om denna traditions källor i Ahl al-Sunnahs böcker, referera till Fadak fi al-Tarikh, s. 118.

En liknande tradition i Sahih Muslim, återberättad från Profeten (fvmh) säger: ”Fatima är helt visst en del av mig. Den som irriterar henne irriterar mig.” http://sunnah.com/muslim/44/138

[15] «علی مع الحق و الحق مع علی یدور حیث مادار»
Mawso’ah al-Imam Ali ibn Abi Talib (fvmh), vol. 2, s. 237-243.

[16] Sharh Nahj al-Balagha, vol. 16, s. 273.

[17] Al-Ihtijaj, Tabarsi, vol. 1, s. 121.

[18] Shahid Sadr nämner sannolikheter såsom Fadaks långa avstånd från Medina, möjligheten att Medinas befolkning var omedvetna om detta, och även sannolikheten att vittnen skulle dödas. (Fadak fi al-Tarikh, s. 187).

[19] Sharh Nahj al-Balagha, vol. 16, s. 217.

[20] Heliga Koranen – 4:11.

[21] Sharh Nahj al-Balagha, vol. 16, s. 218 och 251.

[22] Heliga Koranen – 19:5-6.

Det är tydligt att, med hänsyn till H. Exc. Sakarias rädsla om sina arvingar, att hans avsikt med arv här gäller ekonomiska angelägenheter, och inte gäller arvet av profetskap och visdom som inte går att ärva, och Gud ger till den Han vill.

[23] Al-Ihtijaj, Tabarsi, vol. 1, s. 144.

[24] Heliga Koranen – 4:12.

[25] Sharh Nahj al-Balagha, vol. 16, s. 216 och 219 och 225.

[26] Heliga Koranen – 17:26.

[27] Sharh Nahj al-Balagha, vol. 16, s. 268 och 275.

[28] Ibid, s. 221-223.

[29] «انا معاشر الانبیاء لانورث ما ترکناه صدقة» – Ibid, s. 218.

[30] Ibid, s. 221-227.

[31] Fadak fi al-Tarikh, s. 149.

Fatima Zahras (fvmh) predikan efter att Fadak stals

Det har återberättats[1] att när Abu Bakr och Umar beslöt sig att ta Fadak ifrån Fatima (fvmh) och hon informerades om detta, klädde hon på sig och svepte in sig med ett skylande plagg och vandrade till moskén tillsammans med en grupp kvinnor från sin familj och tjänarinnor. När hon gick släpades hennes täckande klädsel och hon gick precis som Guds Profet (fvmh) gickl. Hon gick till Abu Bakr, som satt ned tillsammans med en del personer bl. a. tillhörande Emigranterna[2] och Hjälparna[3]. När hon kom fram satte de upp ett tyg mellan henne och de andra. Sedan gav hon ifrån sig ett rörande kvidande från sitt hjärta som fick alla att gråta, och atmosfären i samlingen och moskén blev allvarlig.

Sedan var hon tyst för ett ögonblick så att alla blev tysta och ljudet från deras gråtande försvann och deras skränande lugnade ned sig. Då började hon sitt tal med att prisa Gud och be om Hans välsignelser över Guds Sändebud, vid detta ögonblick blev ljudet av folkets gråtande högt igen. När det blev tyst fortsatte hon med sitt tal och sa:
”All lov och pris tillhör Gud för det Han har skänkt, tacksägelsen tillhör Honom för det Han har inspirerat, prisningen för det Han har sänt, av alla de välsignelser som Han skapat och de frikostiga gåvorna som Han har skänkt, och de otaliga tjänster Han gjort oss, vilka vi saknar förmågan av att räkna, och vars gräns är för vidsträckt för oss att förstå den. Han bjöd in dem (människorna) till att tacka för välsignelserna för att de skulle ökas[4], och genom att utöka dem (välsignelserna) uppmärksammade Han [Sina] skapelser att prisa Honom för dem.

 

Jag vittnar om att det inte finns någon gud förutom Gud. Han är [Gud] ensam, utan någon kompanjon. Detta konstaterande har gjort hängivenhet och uppriktighet till dess tolkning, hjärtan till dess förbindelse och gjort det rationellt för betänkande. Det är omöjligt för ögon att skåda Honom, för tungor att beskriva Honom och att förstå Hans natur genom att fantisera.

Han har frambringat allting, men inte från någonting som existerade innan dem. Han har skapat dem utan att imitera någonting som liknar dem, med Sin makt och vilja, utan att Han var i behov av deras existens eller att det skulle finnas någon fördel för Honom i att forma dem, snarare för att Hans visdom skulle upprättas, att lydnad till Honom skulle observeras, att Hans makt skulle manifesteras, att Hans skapelser skulle dyrka Honom och högakta Hans inbjudan. Sedan ordnade Han belöning för lydnad till Honom och straff för olydnad till Honom för att skydda Sina tjänare från Hans vrede och föra dem till Hans paradis.

Jag vittnar även att min fader, Muhammed, är Hans tjänare och sändebud. Gud valde ut honom innan Han sände honom, gav honom hans namn och valde honom till att vara profet. När skapelserna var dolda i det övernaturliga, fria från materiella egenskaper, och var på gränsen till icke-existens, valde Gud, den Upphöjde, honom p.g.a. Sin kunskap om alla framtida ärenden och Sin kontroll över tidsrymdens händelser och Sin fullständiga förståelse om alla ärendens öden.

 

Gud har skickat honom för att verkställa Sitt ärende, skriva under Sitt beslut och implementera Sin barmhärtighet. Han (Muhammed (fvmh)) vittnade om nationernas splittring i religion, att de var besatta av sina eldar, dyrkade sina statyer och att de förnekade Gud, trots deras vetskap om Honom.

Därmed lyste Gud upp deras mörker med hjälp av min fader, Muhammed (fvmh), och löste deras hjärtproblem, tog bort hinderna för deras seenden och placerade honom bland folket för att vägleda dem. Därmed räddade Han dem från vilseledning och fick dem att se igen, vägledde dem till den stabila religionen och kallade dem till den sanna vägen.

Sedan valde Gud att föra tillbaka honom till Sig utav barmhärtighet, preferens, längtan och generositet. Muhammed (fvmh) är nu befriad från denna världs svårigheter och omringad av goda änglar, den väldigt förlåtande Herrens tillfredsställelse och närheten av den allsmäktige Konungen.

Må Gud välsigna min fader, som är Hans profet, förtrogne, utvalde bland skapelserna och uppriktige vän. Må Guds fred, barmhärtighet och välsignelser vara över honom!”

Därefter vände sig Fatima (fvmh) mot folket och sa:

”Å ni Guds tjänare! Ni är Hans påbuds och förbuds flaggbärare, Hans religions och uppenbarelses bärare, Guds förtrogna med er själva och Hans budbärare till nationerna. Han har rätten att regera bland er,

och det finns ett förbund som Han har skickat till er, och ett kvarlämnat ting som Han lämnat för att skydda er; [detta] är Guds elokventa Bok; den sanna Koranen; det strålande ljuset; den glänsande ljusstrålen; dess insikter är tydliga; dess hemligheter är avslöjade; dess yttre är manifesterat; [världens folk] avundas dess följare; efterföljnad av den leder till [Guds] tillfredsställelse; uppmärksamt lyssnande till den leder till räddning.

Med hjälp av den kan man få tag på Guds lysande bevis, Hans förklarade påbud, Hans förbud som måste undvikas, Hans tydliga tecken, Hans tillfredsställande bevis, Hans beundrade dygder, Hans skänkta tillåtna ting och Hans skrivna lagar.

Därmed placerade Han tron för att rena er från polyteism, bönen till en upphöjelse från högmod, allmosan för rening av själen och [en orsak till] utökning av försörjning, fastan för att förstärka hängivenhet, vallfärden för att upprätta religionen, rättvisa för att harmonisera hjärtan, lydnad till oss (Ahl al-Bayt) för att ge struktur till nationen, vårat ledarskap som ett skydd från sekterism, helig kamp som en ära för islam, tålamod som en hjälp för att få tag på belöning, påbjudning till det goda för samhällets bästa, gott uppförande mot föräldrarna för att undvika [Guds] ilska, behållning av goda relationer till sin släkt som en orsak till ett längre liv och utökning av befolkning, [rättvis] vedergällning[5] för besparing av blodsutgjutelse, lojalitet till löften för att göra sig mottaglig för [Guds] förlåtelse, noggrannhet i vikt och mått för att undvika bedrägeri,

 

förbudet mot vindrickande för att rena från skändligheter, undvikande av smutskastning som en slöja mot [Guds] förbannelse och utelämnande av stöld som en orsak till att nå återhållsamhet. Gud har förbjudit polyteism för att de ska bli hängivna i monoteism.

Frukta därmed Gud såsom Han bör fruktas, dö inte utan att vara muslimer (de som underkastar sig Guds vilja), lyd Gud i det som Han påbjudit och förbjudit!  Eftersom ”..Ingen av Hans tjänare utom de som har [en djup inre] kunskap fruktar Gud [så som Han bör fruktas]..”[6]

Därefter sa hon:

”Å gottfolk! Ni ska veta att jag är Fatima och min far är Muhammed (fvmh). Jag inleder med att säga detta och jag lovar er det jag säger. Jag säger inte det jag säger av misstag och jag gör inte det jag gör utan något syfte.  ”Ett sändebud har sannerligen kommit till er, [en man] ur era [egna] led. [Tanken] att ni kan drabbas av straff tynger hans sinne, alla hans omsorger gäller er. Han ömmar för de troende, full av kärlek.”[7] Om ni således identifierar och känner igen honom, kommer ni att finna honom vara min fader, inte fader till någon av era kvinnor, och broder till min farbrors son (Ali (fvmh)), inte broder till någon av era män. Vilken förträfflighet [att jag har denna relation] till honom!

Han utförde sin profetiska mission genom att varna i öppenhet, undvika polyteisternas väg, fäkta mot deras styrkor, ta tag om deras halsar och bjuda in dem till deras Herres väg med visdom och god predikan, förstöra statyerna (de påhittade gudarna) och segra över framstående personer, tills deras samling besegrades och flydde från arenan.

 

Natten blev därför morgon, sanningen uppenbarade sin genuinitet, religionens regent talade ut, djävularnas rop tystnades, hyckleriets tistlar avlägsnades från marken och förnekelsens och sekterismens knutar öppnades.

Ni uttalade hängivenhetens och uppriktighetens ord bland en grupp svältande personer. ”..Ja, Han räddade er från randen av en grop av eld!..”[8] [Ni var] som en dryck för den törstige, ett möjligt offer för den som hade begär, en brandfackla [som omedelbart släcks] utav hastig [rörelse] och en plats för fötters trampningar. Ni brukade dricka vatten från vägarna och äta bark som förödmjukade och föraktade [människor] (innan islams ankomst). ”..Ni levde i rädsla för övergrepp från andras [sida]..”[9] runtomkring er tills Gud, den Upphöjde, räddade er från den situationen m.h.a. Muhammed (fvmh) efter mycket besvärligheter och efter att han blivit konfronterad av mäktiga män, de arabiska vargarna och Bokens folks (de som följer torah rullarna, bibeln eller koranen kallas bokens folk ”Ahl al-kitab” inom islam) rebeller.

Varenda gång krigets eld flammade upp släckte Gud den, eller när Satans horn dykte upp, eller ett gap från polyteisterna öppnade sin mun [utav trots], kastade  in sin broder (Ali (fvmh)) i dess mun. Han återvände inte så länge han inte hade brottat ned dem till marken och släckt deras eld med sitt svärd.

[Ali (fvmh) är] arbetsam i Guds väg, han strävar i Guds ärende, är nära till Guds Sändebud, mästare bland Guds vänner, redo att arbeta friskt, ger goda råd, är allvarlig, anstränger sig och i Guds väg fruktar han inte någon skändares kränkningar.

Detta var samtidigt som ni levde i lättnad, njöt av trygghet och väntade på att vi skulle drabbas av tråkigheter och att få höra [dess] nyheter. Ni vände ryggen vid strider och flydde från krig.
När Gud valde Sina profeters hus och hängivna [tjänares] viloplats åt Sin Profet syntes hyckleriets tecken hos er, religionens kläder blev gammalmodiga, vilseledarnas tystnad bröts, de med låg position fick hög position och värde, de falska människornas kamel kom till tal och gick till era hus och Satan förde ut sitt huvud från sitt gömställe och kallade er [till sig själv].

Han fann er sedan mottagliga för sin inbjudan och redo att luras. Då hetsade han upp er och han fann er då kvicka [i att svara honom]. Han bjöd in er till vrede och såg att ni var ilskna. Ni siktade därmed in er på andras kameler och gick till andras vattenställen.

Detta var samtidigt som [Profetens] era fortfarande var nära, sårens sprickor var vida och inte ännu hade läkt, och Sändebudet ännu inte hade begravts och ni kom med ursäkten att ni fruktade ofog. ”..Var uppmärksamma om att de hamnat i ofog! Helvetets [lågor] kommer helt visst att innesluta förnekarna [som en mur].”[10]

Detta förväntades inte från er! Hur kunde ni göra detta!? Vart vände ni er samtidigt som Guds bok är bland er och dess spörsmål är tydliga, dess lagar är strålande, dess tecken är synliga, dess förbud är synbara och dess påbud är klara?! Ni har helt visst lämnat den bakom era ryggar! Avskyr ni den? Eller dömer ni med hjälp av annat än Koranen? ”..Då gör de orättfärdiga ett dåligt byte!”[11] ”Om någon vill anta någon annan religion än islam kommer detta att vägras honom, och i nästa liv skall han stå bland förlorarna.”[12]

 

Sedan väntade ni inte på att detta uppjagade hjärta skulle bli lugnt och dess uthärdande enkelt.  Sedan spädde ni på eldflammorna och livade upp eldens lågor. Ni var redo att svara på Satans rop, släcka den klara religionens ljus och eliminera den Utvalde profetens traditioner, genom att komma med svepskäl. Ni gömde erat förräderi under läpparna och ni konspirerade mot hans familj och barn när ni gick till dem. Vi måste visa tålamod med dessa angelägenheter som är som en vass dolk och ett spjut som penetrerar magen. Ni tror nu att det inte finns något arv för oss. ”Vill de kanske dömas efter den hedniska tidens lagar? Men för dem som har visshet [i tron] finns ingen bättre domare än Gud.”[13] Vet ni inte detta? Ja, för er är det helt visst tydligt som den klara och skinande solen att jag är hans dotter.

Å muslimer! Kommer mitt arv att beslagtas? Å son till Abu Quhafa[14]! Står det i Guds Bok att du ärver från din fader och att jag inte ärver från min fader? Du har helt visst kommit med någonting nytt och regelvidrigt! Lämnar ni medvetet Guds Bok bakom era ryggar? Eftersom [Gud] säger: ”Och Salomo ärvde [från] David..”[15] och gällande berättelsen om Sakaria när Han sa: ”Skänk mig av nåd en [son och] efterföljare, som kan bli min arvinge och arvinge till Jakobs hus..”[16] och Han sa: ”..De som är knutna till varandra genom blodsband står dock enligt Guds beslut [ändå] närmare varandra..”[17]:

 

Han sa [även]: ”Gud föreskriver följande om [arvsrätt för] era barn: sonens [lott] är lika med två döttrars lott..”[18] Och Han sa: ”..och han efterlämnar förmögenhet, skall han upprätta testamente till förmån för föräldrar och anhöriga enligt god sed; detta är en plikt för alla som fruktar Gud.”[19]

Ni påstår att jag inte har någon andel, att jag inte ärver från min fader och att det inte finns något familjeband mellan oss! Har Gud uppenbarat en vers för er där Han exkluderar min fader? Eller säger ni att folk tillhörande två religioner inte ärver från varandra?  Anser ni inte att jag och min fader tillhör ett folk från en och samma religion? Eller är ni kunnigare än min fader och min kusin (Ali (fvmh)) i Koranens specifika och generella [ämnen]? Ta nu denna tränade och sadlade kamel och för iväg den! Den kommer att träffa dig på Återuppståndelsens dag.

Vilken god domare Gud är! [Vilken god] åklagare Muhammed (fvmh) är! [Vilket gott] löfte Återuppståndelsens dag är! Vid den tiden kommer lögnarna [och bedragarna] att förlora, ånger kommer då inte vara er någonting till nytta. För varje nyhet finns en plats. Snart kommer ni att få veta vem som kommer att drabbas av ett förödmjukande och evigt straff.

Sedan vände hon sig mot Hjälparna och sa:

Å grupp av ledare, religionens starka supportrar och islams beskyddare! Vad är detta för svaghet och ignorans gällande min rättighet och nonschalans gällande det förtryck som sker mot mig!?  Brukade inte Guds Sändebud (fvmh), min fader, säga: ”Mannen beskyddas via sina barn”? Så snabbt ni utförde dessa handlingar och så bråttom ni hade att konspirera, samtidigt som ni är förmögna [att hjälpa mig] gällande det jag söker och har makt [att hjälpa mig] gällande det jag efterfrågar och letar efter!

Säger ni att Muhammed (fvmh) har dött? Detta är en stor bedrövelse, dess åverkan är omfattande, dess skada är djupt och dess sår är öppet. Marken har blivit mörk i hans frånvaro. Solen och månen har förmörkats och stjärnorna har tappat dess lyster p.g.a. hans missöde. Hopp har berövats, berg har sänkt sig av ödmjukhet, heligheter har kränkts och respekt har försvunnit efter hans bortgång.

Vid Gud så är det den stora katastrofen och den oerhörda olyckan! Det finns ingen katastrof som den och ingen hjärtskärande tragedi i denna värld som kommer nära den.

Guds Bok har prisat honom fullvärdigt i era hus och i era samlingar på dagarna och nätterna då den reciterats och lästs lugnt och högt. Helt visst så har det tidigare nått Guds profeter och Hans sändebud; [detta är] ett orubbligt dekret och ett visst beslut:

”Muhammed är ingenting mer än ett sändebud och [andra] sändebud har kommit och gått före honom. Om han dör eller stupar i strid, kommer ni då att göra en helomvändning? Den som vänder helt om vållar inte Gud någon skada. Men Gud skall belöna dem som visar tacksamhet.”[20]

 

Å Qayla-klanen (Hjälparna)! Kommer min faders arv att beslagtas samtidigt som ni ser och hör mig och är församlade och sammanhållna?! Ni hör min vädjan och är upplysta om min situation. Ni är mångtaliga och väl utrustade. Ni har medel och makt. Ni har vapen och sköldar. [Min] vädjan når er, men ni ger [mig] inget svar. Ropet kommer till er, men ni hjälper [mig] inte. Samtidigt är ni kännetecknade för att [vara bra på att] strida och kända för att utföra goda gärningar och vara rättfärdiga. Ni är de utvalda som valdes ut, och de utsedda som handplockats för oss Ahl al-Bayt.

Ni har krigat mot araberna, stått ut med svårigheter och utmattning, kämpat mot nationer och gjort motstånd mot [deras] hjältar. Vi slutade aldrig att befalla er och ni slutade aldrig att lyda oss tills islam triumferade, fruktens dagar kom, polyteismens fort underkastade sig,  aggressioner la sig ner, förnekelsens eld släcktes, kallelse till kaos upphörde och religionens struktur formades. Så [varför har ni] blivit förvirrade efter klarhet, gömt [angelägenheter] efter att ha tillkännagett [dem], vänt er om efter att ha varit i fronten och begått polyteism efter att ha trott?

Ve över det folk som bryter sina eder efter att de avlagt sina [heliga] löften! ”..och som hade planer att jaga bort Sändebudet och som var de första att angripa er! Hyser ni [sådan] rädsla för dem? Men om ni är [sanna] troende är det Gud som ni bör frukta!”[21]

Var medvetna om att jag helt visst ser att ni sannerligen fattat tycke för att leva bekvämt för evigt, avvisat den som har mest rätt till att regera (Ali (fvmh)), isolerat er för att koppla av och fått utrymme i livet från att ha levt snävt. Det som ni hade säkrat har ni nu förlorat, och det som ni gett ut har ni fått tillbaka. ”Om ni – och alla på denna jord – förnekar [Honom, skall ni tänka på att] Gud är Sig själv nog och att allt lov och pris tillhör Honom.”[22]

Var medvetna om att det jag sagt var av full förståelse för det svek som uppkommit i era beteenden och den illojalitet och falskhet som tagit plats i era hjärtan. Men detta är en utströmning av själens tillstånd, uttömning av ilska, utspridning av det som finns i hjärtat och redogörelse av bevis.

Ta därför det (kalifatet)! Sätt det på en sjuk kamel, som är skadad i ryggen, dess fötter är [fulla av] hål och blåsor, dess skam och vanheder kvarstår för evigt, är märkt med Guds vrede och den eviga skammen [som leder till] ”Guds brinnande eld, som skall blossa upp och tränga in i [syndarnas] hjärtan;”[23]

Gud ser vad ni gör. ”..Och de som har gjort sig skyldiga till [dessa] orättmätiga angrepp skall [snart] få se vilken vändning deras liv kommer att ta!”[24] Och jag är dotter till den som varnat er för det smärtsamma straffet, som ni har framför er. Gör [det ni vill]! ”..vi skall göra vårt. Och vänta [på det som skall komma]! Även vi skall vänta.”[25]

Då svarade Abu Bakr:

”Å dotter till Guds Sändebud (fvmh)! Din fader var kärleksfull, nobel, ömhjärtad och barmhärtig mot de troende, och ett smärtsamt straff och en enorm bestraffning för förnekarna. Om vi tittar på honom med hänsyn till kvinnorna så var han din fader, och i hänsyn till vännerna var han din makes broder[26], som han föredrog framför alla vänner, och han (Ali (fvmh)) hjälpte även honom i varje viktigt ärende. Endast de saliga älskar er, och endast de förkastliga och eländiga hatar er.

Ni är därmed Guds Sändebuds (fvmh) rena familj, de utvalda som valts ut, de som vägleder oss till det goda och visar oss vägen till Paradiset. Och du, å den bäste av kvinnor och dotter till den bäste av profeter! Du är sann i ditt tal och du överträffar i att resonera. Du kommer inte att nekas din rättighet och inget kommer att hindra dig från att tala sanning.

Vid Gud! Jag har inte gått längre än Guds Sändebuds åsikt och inte handlat utan hans tillåtelse. En ledare ljuger inte för sitt folk. Jag vittnar helt visst vid Gud, det behövs inget annat vittne än Han, att jag helt visst hörde Guds Sändebud (fvmh) säga: ”Vi skara av profeter lämnar inte efter oss guld eller silver, hus eller åkrar i arv. Vi lämnar endast efter oss Boken, visdom, kunskap och profetskap. Det som finns kvar efter oss ligger i ställföreträdarens (Wali al-Amrs) händer som beslutar om vad han ska göra med det.”

Vi har spenderat det som du vill ha [till att köpa] hästar och vapen så att muslimerna [ska kunna] kriga med med hjälp av det, kämpa mot förnekarna och strida mot rebelliska ogärningsmän. Alla muslimer är överens om detta [beslut]. Jag har inte bara gjort detta, och jag har inte handlat despotiskt enligt min åsikt. Detta är min situation och förmögenheter som tillhör dig och är i dina händer. De kommer inte att nekas dig och de har inte sparats för någon annan person än dig. Du är din faders nations mästarinna och det fruktbara och rena trädet för dina ättlingar. Din egendom kommer inte att beslagtas mot din vilja, och inte heller kan ditt namn . Ditt beslut kommer att verkställas gällande allt det jag äger. Anser du trots allt att jag handlar mot din faders [testamente]?”

Fatima (fvmh) sa:

”Prisad vare Gud! Min fader, Guds Sändebud (fvmh), lämnade inte Guds Bok, och inte heller bröt han mot Hans lagar. Snarare följde han dess dekret och handlade utefter dess suror. Enas ni i förräderi för att rättfärdiggöra era handlingar med hjälp av fabrikationer? Och detta [sker] efter hans bortgång. Det liknar de förtryck som konspirerades mot honom under hans livstid. Detta är Guds Bok, som är en rättvis domare och en avgörande talare och som talar [om profeten Sakaria som sa]: ”som kan bli min arvinge och arvinge till Jakobs hus..”[27] och [även] säger: ”Och Salomo ärvde från David..”[28]

Den Upphöjde och Glorifierade talade tydligt om de andelar som Han föreskrivit, som Han föreskrivit i hänsyn till de mängder som testamenteras och tillåtit dem för män och kvinnor, vilket utplånar falskhetens folks argument och eliminerar tveksamheter och oklarheter tillhörande de föregående. Nej! ”..[Josefs fader] sade: ”[Detta kan inte vara sanningen!] Ni har låtit [onda] ingivelser driva er till något [som ni inte kan berätta]. Tålamod, du sköna [dygd, är vad jag nu måste visa: ingen klagan och inga förebråelser]! Jag ber Gud om styrka att bära det svåra som ni påstår [har hänt].””[29]

Abu Bakr svarade då:

”Gud och Hans Profet (fvmh) talade sanningen, och även hans dotter, som är visdomens källa, platsen för vägledning och barmhärtighet, religionens pelare och bevisets källa. Jag ignorerar inte ditt tal och jag förnekar det inte. Dessa muslimer är domare mellan dig och mig. De valde mig till att bli ledare. Med deras enighet tog jag det jag tog, utan att vara en högmodig despot eller plundrare. De är vittnen över det.”

Då vände sig Fatima (fvmh) mot folket och sa:

”Å grupp av muslimer, som hastar till [att lyssna till] falskt tal och är nonschalanta mot fula och fördärvande handlingar! Reflekterar ni inte över Koranen? Eller har [era] hjärtan förseglats? Nej! Snarare har era dåliga handlingar tagit över era hjärtan, och tagit eran hörsel och syn [ifrån er]. Ondska är det ni har kommit fram till! Så taskigt ni förmodar, och så ont det är som ni har tagit i utbyte!

Vid Gud så skall ni finna det vara en tung börda, och dess konsekvenser vara katastrofala! [Detta sker] när slöjorna avlägsnas och dess bakomliggande skador blir synliga, och när er Herre konfronterar er om det som ni inte förväntade er. ”..och de som försökte så tvivel om äktheten av Guds uppenbarelser är i samma stund förlorade.”[30]

Sedan vände sig Fatima (fvmh) mot den Heliga Profetens (fvmh) helgedom och sa:

”Efter dig dök helt visst nyheter och frågor upp! Om du bevittnade dem skulle det inte gått till en sådan gräns!

Vi har helt visst förlorat dig, såsom jorden förlorar vatten! Ditt folk försummade [sina löften]! Vittna därmed över dem, och förbise inte!

Varje familj som hade en position och nivå hos Gud respekterades även av främmande.

Några män från din nation avslöjade det som fanns i deras bröst, kort efter att du gått bort och jordens slöja blivit ett hinder mellan oss och dig.

Efter dig vände några män ryggen mot oss och undervärderade oss, och allt [vårat] arv stals.

Du var den fjortonde kvällens måne och en strålande lykta. Den Mäktige sände ned Skrifterna till dig.

Gabriel var vår kompanjon gällande [Guds] verser, och efter dig täcktes allting gott.

Om döden ändå kommit till oss innan [den kom till] dig! När du gick bort tonades du bort bakom böckerna!”

Sedan återvände Fatima (fvmh) till sitt hus och mötte Imam Ali (fvmh), som hade väntat på henne och sin graciösa soluppgång. När det blev lugnt i huset sa hon till Hans Excellens Ali (fvmh):

”Å son till Abu Talib (Imam Ali) (fvmh))! Du har gömt dig som ett foster är gömt i moderns mage, satt dig i den anklagades hus och brytit falkarnas vingar p.g.a. att en försvarslös fjäder förrått dig. Detta är Ibn Abi Quhafa(Abu bakr), som har tagit min faders gåva och mina två söners livskapital ifrån mig! Han var helt visst fientlig mot mig med fullständig klarhet, och jag fann honom väldigt envis och hatisk då jag talade med honom! T.o.m. Hjälparna hindrades från att hjälpa mig, och Emigranterna undanhöll sitt stöd från mig! Folket ignorerade i att hjälpa mig! Jag har ingen försvarare och ingen som kan förhindra [förtrycket]! Jag gick ut samtidigt som jag hade undertryckt min ilska och återvände utan resultat.

Den dagen du la ditt svärd på marken gjorde du dig inneboende! Du var den tappre som slukade vargarna och [idag] har du vilat dig på marken! Du stötte inte bort någon talare och höll inte bort någon falsk [person] från mig och inte heller har jag något alternativ. Om jag ändå hade dött innan detta och innan jag blev såhär förödmjukad! Jag ber Gud om ursäkt [att jag talar på detta viset]! Hjälp och stöd kommer från Dig!

Ve över mig varje soluppgång! Ve över mig varje solnedgång [hädanefter]! Mitt stöd har dött och mina muskler har blivit svaga. Min klagan är hos min fader och jag söker hjälp från min Herre. Å Gud! Du är mäktigare och starkare än dem, och Ditt straff och aga är värre [än deras onda handlingar]!”

Imam Ali (fvmh) sa:

”Ve tillhör inte dig! Snarare tillhör ve dina fiender. Håll dig ifrån sorg och ilska, å dotter till Guds utvalde, och profetskapets efterlämning! Jag har inte blivit svag i min religion, och inte heller har jag begått något misstag med hänsyn till min förmåga. Om du [endast] ville ha de mest nödvändiga tingen för att leva ska du veta att din försörjning har garanterats hos Gud och din säkerhet är i trygghet. Det som förberedits för dig är bättre än det som tagits ifrån dig. Nöj dig därför med Gud!”

Fatima (fvmh) sa då:

”Gud räcker för mig.” Därefter blev hon tyst.

Översatt från den persiska översättningen av predikan:

http://www.aviny.com/occasion/ahlebeit/fatemeh/shahadat/87/Shahadat/Sokhan_Khotbe/Khotbe_fadak/Fadak.aspx

[1] Följande text återberättas i boken al-Ihtijaj tillhörande Shaykh al-Tabarsi, från Abdullah ibn Hassan, som återberättar från sina förfäder.

[2] Muslimerna från Mecka.

[3] Muslimerna från Medina.

[4] Heliga Koranen – 14:7.

[5] Bestraffningen öga för öga, tand för tand efter dombeslut. Se verserna 5:45, 2:178-179 i den Heliga Koranen.

[6] Heliga Koranen – 35:28.

[7] Heliga Koranen – 9:128.

[8] Heliga Koranen – 3:103.

[9] Heliga Koranen – 8:26.

[10] Heliga Koranen – 9:49.

[11] Heliga Koranen – 18:50.

[12] Heliga Koranen – 3:85.

[13] Heliga Koranen – 5:50.

[14] Den tilltalade är Abu Bakr.

[15] Heliga Koranen – 27:16.

[16] Heliga Koranen – 19:5-6.

[17] Heliga Koranen – 8:75.

[18] Heliga Koranen – 4:11.

[19] Heliga Koranen – 2:180.

[20] Heliga Koranen – 3:144.

[21] Heliga Koranen – 9:13.

[22] Heliga Koranen – 14:8.

[23] Heliga Koranen – 104:6-7.

[24] Heliga Koranen – 26:227.

[25] Heliga Koranen – 11:121-122.

[26] I verkligheten kusin.

[27] Heliga Koranen – 19:6.

[28] Heliga Koranen – 27:16.

[29] Heliga Koranen – 12:18.

[30] Heliga Koranen – 40:78.